Medan islam positionerar människan som jordens “kalif” (beskyddare och förvaltare), ålägger det henne ett djupt ansvar gentemot alla andra levande varelser i universum. Även om begreppet djurrättigheter är ett relativt nytt fenomen i den moderna världen, har den islamiska traditionen sedan 14 århundraden tillbaka definierat djur inte bara som “resurser”, utan som varelser med rättigheter som förtjänar respekt.
I islamiskt tänkande är djur inte själlösa varelser som existerar för människors godtyckliga användning. Tvärtom, precis som människor, har de sina egna sociala ordningar, språk och samhällsstrukturer. Den Heliga Koranen avslöjar detta faktum med ett mycket slående universellt perspektiv.
“Det finns inget djur som går på jorden, och ingen fågel som flyger med sina två vingar, som inte är gemenskaper (samhällen) som ni. Vi har inte utelämnat något i Boken. Sedan ska de samlas inför sin Herre.” (Al-An’am, 38)
Denna vers visar att den ekologiska balansen och djurens rättigheter står under gudomlig garanti. Att kränka ett djurs rättigheter innebär faktiskt att man trakasserar rättigheterna för ett “samhälle” skapat av Allah.
Enligt islam har varje varelse i universum en unik relation med Skaparen. Djur är också en del av detta andliga ekosystem och minns Allah i enlighet med sin egen natur.
“Ser du inte att de i himlarna och på jorden, och fåglarna med utsträckta vingar, prisar Allah? Var och en känner till sin bön och sin lovprisning. Allah vet väl vad de gör.” (An-Nur, 41)
Detta perspektiv inbjuder muslimer till djup ödmjukhet inför naturen och djuren. En fågel som flyger i skyn eller en myra som går på marken är en del av ett gudomligt åminnande och förtjänar respekt bara av den anledningen.
Medan Koranen uppmärksammar de fördelar djur ger mänskligheten, lär den ut att denna relation inte bör baseras på exploatering, utan på tacksamhet och medkänsla.
“Och djuren skapade Han. I dem finns (saker) som värmer och många fördelar för er. Och av några av dem äter ni. Det finns skönhet (och glädje) i dem för er när ni tar hem dem på kvällen och när ni släpper ut dem på morgonen.” (An-Nahl, 5-6)
Uttrycket “skönhet och glädje” i verserna är ganska slående. Djur är inte bara verktyg för att dra nytta av deras kött, mjölk eller styrka; de är också estetiska varelser och människans följeslagare i världen. Detta “förtroendemedvetande” nådde också sin höjdpunkt i vår profet Muhammeds (f.v.h.) sedvänjor. De goda nyheterna om en människa vars synder förläts för att hon gav vatten till en törstig hund, eller förbudet mot att jaga djur för nöjes skull (sportjakt), är hörnstenarna i denna medkänslans civilisation.
Islam tar bort rättvisan från att bara vara ett begrepp mellan människor och utökar den till att omfatta alla levande varelser. Att tortera djur, få dem att arbeta över sin kapacitet, slå dem i ansiktet eller göra dem till måltavlor är strängt förbjudet i islam. Islams budskap om djur är tydligt: Visa barmhärtighet mot dem på jorden, så att Den i himlen kan visa barmhärtighet mot dig. I detta trossystem är det inte en vanlig välgärning att skydda en myras bo eller visa tillgivenhet till en fågel, utan själva vinnandet av Skaparens välbehag.